Den nationella workshopen ”Kartläggning & analys” – Vad har vi lärt oss?
Mer än 100 personer registrerades till den första nationella Workshopen. Rummet var packat med en bra blandning av praktiker och akademiker. Alla är överens om att brottsförebyggande arbete kräver kunskap om var problemen finns, hur vi kan identifiera och kartlägga problem, definiera lösningar, gripa in och sedan utvärdera om vi lyckats eller inte. Det är en lång process som kräver kunskap och engagemang av olika aktörer, organisationer och samhället. Den 15:e maj fokuserade vi på ”Kartläggning & analys” och i höst fortsätter vi med en ny workshop fokuserad på ”Genomförande av åtgärder mot ett problem”, följt av ”Metoder för utvärdering av åtgärdernas resultat”. Nedan beskriver vi en del av vad vi diskuterade i workshopen.
Marie Torstensson Levander, professor i Hälsa och Samhälle på Malmö Högskola, pekade på rollen för teori i brottsförebyggande arbete. Hon nämnde att ”brott ses som resultatet av en valprocess – en frivillig och/eller vanemässig handling. Själva valet är situationellt, det vill säga resultatet av den motivation som uppstår när man utsätts för en frestelse eller provokation. Platsen eller miljön har en viktig roll. För det första, att det är möjligt att påverka platser och riskmiljöer genom att t.ex. tydliggöra och motivera regler, uppmuntra att regler följs och att stärka möjligheterna att upprätthålla reglerna. För det andra kan individers exponering för riskmiljöer och platser förändras. Val av aktiviteter och umgänge kan förhindra att man uppehåller sig i antisociala miljöer. För det tredje kan individer påverkas genom en stärkt självkontroll och förändrad moraluppfattning utifrån föresatsen att brott inte ska ses som ett acceptabelt handlingsalternativ”.
Peter Lindström som arbetar inom Polisen och är docent på Malmö högskola, lyfte vidare fram vikten av att situationsanpassa metodik och kunskapsinhämtning utifrån vad som är relevant i det enskilda sammanhanget. Inspiration från andras arbete kan vara till hjälp, men metoder behöver vanligen anpassas för att vara till hjälp lokalt. Peter säger att när brottslighet studeras bör man skilja på prevalens (andelen personer/platser som riskerar att utsättas för brott som också blir utsatta), respektive koncentrationen (antalet brott som dessa personer/platser utsätts för. Kriminalstatistiken redovisar sällan hur stor andel som utsatts för brott vid en plats och tidpunkt. Det medför risk att vi missförstår statistiken, t.ex. uppfattar en brottsvåg som egentligen inte är statistiskt säkerställd. Prevalensen erbjuder ett koncentrationsmått: hur många har utsatts för, eller begått, brott. Han presenterade också inriktningen ”predictive policing” – prognosbaserat arbete – som sedan 2010 vuxit fram i USA, samt presenterade ett exempel av liknande analys i Haninge.
”Ett stort problem är att vi ofta saknar statistiska ingångsvärden” säger Thomas Pettersson, trygghetsamordnare i Göteborg. ”Vi vet vanligen hur många brott som begås, men kan sakna kunskap om hur många potentiella brottsoffer vi har. Hur ska man t.ex. veta var det är farligt att parkera bilen om man inte känner till omsättningen – hur många bilar som står parkerade på platsen? Vi behöver förändra synsätt.”
Henrik Andershed professor i kriminologi och psykologi vid Örebro universitet påminde oss om att ”brott och upplevelse av otrygghet är inte slumpmässiga fenomen. I regel finns det mer eller mindre tydliga mönster och koncentrationer, såväl av brott som upplevd otrygghet, i lokalsamhället”. En bra grundregel är att kombinera flera datakällor och mått. Med en genomarbetad, bred analys stärks möjligheten att identifiera effektiva åtgärder. Det kräver en kreativ och systematisk utformning av mätning och kartläggning, där kompletterande mått bidrar till att säkerställa validitet och reliabilitet. Henrik redovisade teoretiska mått och metoder, och gav exempel rörande validitet och reliabilitet som kan stödja arbetet med analyser av brottsstatistik och preventiva åtgärder.
På samma spår var Vania Ceccato, docent på KTH och samordnare av Säkraplatser. Hon lyfte fram behov, och nytta, av geografiska analyser i det brotts-förebyggande arbetet. Statistik presenterad i kartform ger möjlighet att visualisera och analysera lokala problembilder. Kunskap om var brott begås kan bidra till en ökad förståelse för hur brott sker i tid, och i vilket rumsligt sammanhang. Genom analys kan hypoteser testas, och riskfaktorer identifieras. I förlängningen stärker det möjligheten att förstå brottsmönster, och därmed också det förebyggande arbete.
Lena Brodin, Österåkers kommun nämnde att ”Både kommunen och Polisen använder kartor mycket, och polisen har tillgång till kommunens system. Varannan vecka går vi igenom skadegörelse, klotter, otrygga platser m.m. Det har gett jättemycket i vårt förebyggande arbete, och när vi ska tänka på åtgärder.”
Malin Darth, polis, i Farsta säger att ”Det finns en generell okunskap inom Polisen, men vi jobbar mycket med kartor i Farsta. Vår brottssamordnare går igen alla anmälningar, och kartor ger ett oerhört stöd när vi sitter och analyserar. Men alla kontor har inte en brottssamordnare med kompetensen att göra sådana analyser, det ser väldigt olika ut.”
Kriminologen Anders Östlund ser också en stor potential i att öka kunskapen och kompetensen för att utarbeta relevanta kartunderlag och utföra kartbaserade analyser på lokal nivå, t.ex. för att kartlägga relationer mellan brottsplatser och bostadsadresser för gärningspersoner och brottsoffer. Det finns också en stor potential till förbättring av Polisens nuvarande kartstöd, och av handledning i hur data bäst tas ut och analyseras. Både Vania och Anders nämnde att utmaningar i ökat användande av kartor omfattar bland annat bristande kunskap om kartering och dess möjligheter, brist på relevant data och tekniska stöd, liksom organisatorisk uppmuntran att främja användning av kartor.
Patrik Wallin, Örebro kommun, redogjorde för systematiskt arbete enligt EST-modellen i stadsdelen Vivalla. Arbetet initierades under 2013, när social oro förstärktes i stadsdelen, när Polisen, kommunen och fastighetsbolagen alla såg ett behov av stärkt systematik och strukturerad samverkan. Veckovisa telefonavstämningar infördes och arbete initierades att tillsammans kartlägga utvecklingen. Det digitala kartläggningsverktyget ger en överblick över de indikatorer som följs upp, och det är möjligt att få en detaljerad bild av var och när skadegörelse rapporterats in, liksom att kartlägga mönster bland händelser.
Kan man bygga en säker och inkluderande miljö, undrar Vania Ceccato. Det är möjligt men det är en av våra största utmaningar inom stadsplaneringen. Hon påminde oss om att nu bygger vi massor av nya bostäder i Stockholm och det kommer att bli fler. ”Det är mycket lättare att tänka på hur man utformar staden i designstadiet än att försöka fixa till efteråt. Det blir dyrare och mycket svårare att få samma effekt och man löper risken att exkludera folk när man försök ’fixa till’ med grindar och andra små ändringar” säger hon. Nyckeln är att bygga bostäder som har en design som tar hänsyn till säkerheten och tryggheten i början. Man kan använda principer för Brottsprevention genom urban design som inspiration. Effekten av brottspreventiv urban design har bekräftats i flera internationella forskningsstudier. Detta görs bäst på design-/planeringsstadiet när arkitekter eller planerare först tänker på hur de skall göra sina layouter av byggnader, fönster, och gator. Vania säger att det handlar inte om ’att rita och dra’ därifrån. Man måste komma ihåg att för ett väl fungerande och tryggt område krävs att man etablerar ett samtal med invånare, lokal polis och andra som bor och verkar i området – det är ju de som ska se till exempel att underhåll av området sker, något som är viktigt för både människors säkerhet och trygghet. Brottsprevention genom urban design handlar alltså även om ett bra och kontinuerligt underhåll efter området byggts.
Workshopens presentationer summerades av Johan Lindblad, som särskilt lyfte fram stadsmiljöns betydelse för brott och trygghet. I en tid som präglas av ett högt tempo i bostadsbyggandet blir det viktigt att göra rätt från början, planera helhetsmiljöer och tänka in trygghetsskapande åtgärder i stadsplanering och arkitektur. Behovet av ökad kunskap och utvecklade regler och riktlinjer är stort, och arbetet behöver förankras såväl politiskt som i stadsbyggnadsprocessens rutiner.
