Individuella och rumsliga dimensioner av kvinnors rädsla för brott: en skandinavisk studie

Med hjälp av insikter från kriminologi och stadsgeografi försöker den här artikeln

undersöka individuella och rumsliga dimensioner av kvinnors rädsla för brott, särskilt bland den grupp kvinnor som känner sig mest otrygga. Denna studie är baserad på tre datavågor från Stockholms säkerhetsundersökning med undersökande dataanalys och binär logistisk regression. Med utgångspunkt i ett tvärgående ramverk visar studien hur individuella attribut

inklusive kön, ålder och tidigare erfarenheter av att vara offer påverkar kvinnors uppfattning om trygghet. Modelleringsresultatet indikerar hur grannskapskontext påverkar kvinnors beteende inför rädsla (funktionell och dysfunktionell rädsla). Bland de mest rädda kvinnorna leder dåliga sociala kontakter i sitt grannskap till platsundvikelse snarare än rädsla för brott i sig. Det som är intressant är att de som inte känner igen människor i en stadsdel – en indikator på dåliga sociala band – förutsäger starkt funktionell och dysfunktionell rädsla. Mekanismerna som kopplar lokala sociala kontakter och kvinnors försiktighetsbeteende är svåra att bryta loss med den nuvarande modelleringsstrategin. Vi kan dock hävda att även om dåliga sociala kontakter hjälper till att förklara variationen i kvinnors försiktighetsåtgärder, är det möjligen rädsla för brottslighet (som visade sig vara obetydlig) som indirekt påverkar kvinnors beteende. Rädsla för

brottslighet kan översättas till ”rädsla för andra” vilket leder till dåliga sociala band som ofta orsakar fiendskap mellan individer och ger uttryck för ”rädslan för det okända”. Läs mer här.

Lämna ett svar