Hur Tillämpar man Kollektiv Förmåga? En studie i Farsta Strand

Kollektiv förmåga är en social process som beskriver nivån av tillit och sammanhållning mellan boende samt hur benägna de är att ingripa och utöva informell social kontroll för att gynna det allmännas bästa. Processen brukar användas för att förklara skillnader i trygghet geografiskt och tros ha mest påverkan på trygghet i relativt liten skala, det vill säga i ett eller några få bostadsområden. Låg kollektiv förmåga är i stora drag associerat med lägre trygghet, främst i vissa områden i USA men enligt en begränsad mängd studier också i Stockholms stad. Faktorer som påverkar kollektiv förmåga är boendestabilitet, etnisk heterogenitet och socioekonomisk status.

Farsta strand är den stadsdel med lägst uppmätta kollektiv förmåga av de nio övriga stadsdelarna inom samma stadsdelsförvaltning i Stockholmstad. När man studerar denna statistik är det värt att påminna sig om att de allra flesta människorna i dessa stadsdelar känner sig trygga, men den ojämlika fördelningen av trygghet är ändå intressant att undersöka. Som en av många metoder för att öka tryggheten i Farsta strand arbetar stadsdelsförvaltningen med kollektiv förmåga, och min studie gick ut på att undersöka hur de gör det, hur arbetet kan utvecklas och vad andra kommuner kan lära sig av det.

För att öka förutsättningarna att stärka kollektiv förmåga rekommenderar forskning till exempel att man skapar inkluderande permanenta mötesplatser där boende kan nätverka och bygga sociala band, såsom bibliotek, föreningar, attraktiva lekparker eller gemensamma odlingar. Det rekommenderas bland annat också att skapa förutsättningar för nätverkande och lokalt umgänge genom samtal, att genomföra trygghetsvandringar för att få boende att mötas och ingripa samt integrera kollektiv förmåga i många olika insatser för att skapa kontinuitet.

Tillämpningen av detta arbete i Farsta strand undersöktes genom en fallstudie där kommunala handlingar och webbplatser studerades samt genom ett par intervjuer med ledande personal i stadsdelsförvaltningens avdelning för stadsutveckling. Förvaltningen har koncentrerat arbetet till två bostadsområden där man genom samtal med boende har upplevt att den kollektiva förmågan behöver stärkas mer. Man har till exempel anordnat dialogträffar där boende ska kunna samtala med förvaltningen, polis och trygghetsvärdar och man anordnar barnunderhållning för att locka familjer. Allt för att facilitera samtal med och mellan boende så de kan utveckla sina sociala band, öka förväntningar om ingripande mot otrygghet och förhoppningsvis polis- fel, och orosanmäla oftare när det väl behövs. Man tror att om boende möter olika samhällsinstitutioner ökar deras förtroende för dem, vilket tros öka anmälningsbenägenheten. Att själva ingripa mot otrygghet kan för de boende också innebära att utöva informell social kontroll, såsom att övervaka lekande barn och hålla ett öga på ungdomshäng eller främmande aktivitet. En annan insats som innehåller drag av kollektiv förmåga är ett projekt för att öka stöttningen åt brottsoffer i rättsprocesser, vilket kan öka anmälningsbenägenhet då förvaltningen tror det finns ett mörkertal i hur mycket brott som anmäls i stadsdelen. Trygghetsvärdarna i sig är en satsning i stadsdelen för att öka social kontroll och vägleda unga samt möta människor som är otrygga eller bara vill samtala. Tillsammansdagarna är en insats där högstadieelever från olika skolor möter varandra och olika aktörer för trygghet såsom polis, trygghetsvärdar, fritidsledare, Svenska kyrkan m.fl. för att skapa förutsättningar för ökad sammanhållning och ökat förtroende.

Överlag ska studiens fynd tolkas med försiktighet eftersom dess omfattning var begränsad, och det kan finnas andra dimensioner till dessa insatser som påverkar analysen. Men av det som framkommit verkar insatserna i Farsta strand överensstämma väl med den kollektiva förmågans principer och fokusera på socialt nätverkande samt insatser riktade mot unga. Att rikta arbetet mot unga föreslås inom forskning skapa långsiktighet och påverka samhälleliga normer. Lärdomar att dra från Farsta strand kan vara att exempelvis koncentrera arbetet till enskilda bostadsområden samt försöka arbeta för djupare engagemang och större inkludering av de boende i insatserna som görs.

—

Mitt namn är Charbel Toma och jag är 21 år gammal. Jag har precis avslutat mitt tredje år på KTH:s civilingenjörsprogram inom samhällsbyggnad med inriktning mot stads- och trafikplanering. Denna studie var en del av min kandidatuppsats och genomfördes mellan mars och juni 2022.