Säkerhet och Trygghet, en bortglömd aspekt inom stadsplanering?
Säkerhet och Trygghet, en bortglömd aspekt inom stadsplanering?
Idag känner sig fler och fler otrygga i våra offentliga miljöer. Källan till denna oro kan bestå av ett flertal saker, som troligtvis har en förstärkande effekt tillsammans. Vad som är säkert är att denna utveckling är påväg och fel håll och vi måste stävja detta förlopp omgående. Men hur görs det idag?
När jag började min utbildning på Kungliga Tekniska Högskola 2015, blev jag åter och återigen påmind om vilka möjligheter och plikter man har som stadsplanerare. Denna profession måste ta ett samlat krafttag och skapa offentliga miljöer där alla känner sig trygga. Men detta var inget jag lärde mig per automatik, just trygga och säkra stadsmiljöer blev jag introducerad för inför min kandidatuppsats. Där undersökte jag hur kommuner i Stockholms regionen har för beredskap rörande planering av trygga och säkra miljöer. Situationell brottsprevention tillsammans med Jefferys teori Crime Prevention Through Environmental Design (CPTED) och dennes principer blev mina indikatorer som det söktes febrilt efter i alla olika kommunala handböcker och policydokument. Det slutade med ett blandat resultat, där vissa kommuner var välförberedda och andra inte.
Men, nu inför min sista termin på högskolan och en masterexamen att skriva känner jag mig inte klar med det jag producerade i kandidatuppsatsen. Nu ska jag undersöka om akademin anser att skapa trygghet och säkerhet är en av huvudarbetsuppgifterna för oss framtida stadsplanerare. Jag hopps att det är något av de första ämnena som en stadsplanerare ska ha i åtanke när nya områden ska utvecklas, eller befintliga ska restaureras. Vi står inför en stor renovering av miljöerna från miljonprogrammet, det ges med andra ord en möjlighet att skapa trygga och säkra stadsmiljöer här och nu. Förutom det högre utbildningsväsendet, ska kommuner och byggaktörer undersökas. Om inte de utbildade planerarna förväntas lära sig om hur vi skapar trygga och säkra stadsmiljöer, kommer kommuner erbjuda detta? Och om de offentliga organen inte gör det, tar de privata företagen stafettpinnen och satsar på att skapa trygga och säkra miljöer?
Jag hoppas finna var denna beredskap finns i en större kontext och vad som borde ändras. Utbildningsväsendet och kommuner samt privata aktörer lever i symbios, torde inte alla ha ett egenintresse att våra planerare har tillräckligt med kunskap för att planera trygga och säkra stadsmiljöer? Det forskars otroligt mycket om hur våra offentliga miljöer kan stävja brott och på så sätt öka känslan av trygghet, och om detta syns i kommuner och byggaktörers arbeten är vi på rätt väg. Jag anser det troligt, men till vilken grad vet jag ej än. Slutligen vill jag bara säga att jag ser framemot att få utforska ämnet mer, samt att kanske i slutändan kunna bidra med något som tillslut leder till att framtidens planerare alltid ser sina arbetsuppgifter med ett par ”trygghets och säkerhets”-glasögon.
Det gör livet så mycket bättre för oss alla i längden.
—
Emil Holmlund, 23 år.
En blivande civilingenjör med en master i stadsplanering från KTH. Har med ett brinnande intresse för stadsmiljöer som känns trygga och säkra för alla, påbörjat sitt examensarbete.
