Emelie Eriksson från Brottsförebyggande rådet (Brå) höll en gästföreläsning för oss den 3 april tidigare i år, som en del av kursen Säkerhet och Trygghet i praktiken. Den här artikeln bygger på det material och de insikter hon delade då, där hon gav en aktuell bild av hur lagen om kommuners ansvar för brottsförebyggande arbete, som trädde i kraft i juli 2023, har påverkat kommunernas arbete.

När lagen om kommuners ansvar för brottsförebyggande arbete trädde i kraft i juli 2023 innebar det ett tydligt skifte i hur det lokala trygghetsarbetet organiseras. För Emelie Eriksson, utredare på Brottsförebyggande rådet (Brå), har det senaste året präglats av att följa upp hur lagen landat i praktiken – och att ge kommunerna det stöd de behöver för att lyckas.

– När lagen trädde i kraft fick vi ett utökat uppdrag att följa tillämpningen: Hur faller lagen ut i kommunerna? Men också att ge återkoppling utifrån hur de ligger till i förhållande till lagstiftningen, berättar Emelie.

Brås färska rapport Det brottsförebyggande arbetet i Sverige – nuläge och behov släpptes i mars 2025. Den bygger på en enkät som skickades ut våren 2024 till kommuner och lokalpolisområden, och är ett första försök att systematiskt följa upp det brottsförebyggande arbetet efter lagens införande.

– Det tar tid att bearbeta materialet, så det är viktigt att ha med sig när man tittar på resultaten, säger Emelie. Men det vi kan se är att lagen tycks ha haft effekt – framför allt när det gäller att skapa förutsättningar för ett mer kunskapsbaserat arbete.

Lägesbilder finns – men kopplingen till åtgärder brister

Fler kommuner än tidigare har idag tagit fram lägesbilder och gjort orsaksanalyser, något som är centralt i den nya lagens arbetsprocess. Men trots detta visar analysen att det ofta saknas en tydlig koppling mellan dessa lägesbilder och de åtgärder som genomförs.

– Det är bara ungefär en fjärdedel av kommunerna som har en åtgärdsplan som faktiskt bygger på deras lägesbild. Då tappar man syftet med analysen, menar Emelie. Det här är ett område där vi ser en tydlig utvecklingspotential, och något vi behöver stödja kommunerna med framöver.

En annan återkommande observation från både kommuner och polis är att det krävs en tydligare ledning och styrning av det brottsförebyggande arbetet.

– Många brottsförebyggande samordnare beskriver att lagen lett till att arbetet prioriteras högre av ledningen, vilket är positivt. Men samtidigt är det också många som vittnar om fortsatt bristande ledning, vilket försvårar arbetet, särskilt när det är hela kommunen som ska aktiveras, säger Emelie.

Praktiknära stöd och samarbete med länsstyrelserna

Parallellt med uppföljningsuppdraget har Brå också ett uppdrag att ge praktiknära stöd till kommunerna. Det sker i samverkan med länsstyrelsernas regionala brottsförebyggande samordnare, och riktas särskilt till mindre kommuner där behoven ofta är som störst.

– Under 2024 gav vi stöd till 52 kommuner, och under 2025 är det ungefär 40. Fokus har varit att stötta kommunerna i att nå upp till lagens krav, berättar Emelie.

Stödet består bland annat i att coacha och ge rådgivning i den kunskapsbaserade arbetsprocessen – exempelvis i hur man tar fram en lägesbild, gör en orsaksanalys eller formulerar en åtgärdsplan. Emelies team erbjuder även kompetenshöjande insatser, särskilt kring vad lagen kräver och hur olika kommunala förvaltningar kan bidra i det brottsförebyggande arbetet.

– En viktig del är också förankringen, både inom tjänstemannaorganisationen och hos den politiska ledningen. Vi arbetar mycket för att ledningen ska förstå att det är de som har det yttersta ansvaret för att leda arbetet, säger Emelie.

Utmaningar: resurser, samordning och komplexitet

Det brottsförebyggande arbetet står inför flera utmaningar. Brist på resurser – både ekonomiskt och i form av tid – lyfts ofta som hinder för att kunna jobba strategiskt. Men även kompetensbrist och organisatoriska frågor är vanliga.

– Många samordnare blir ganska ensamma i sitt uppdrag när ledning och styrning brister. Det är också vanligt att kommuner har haft ett operativt arbete, men inte byggt upp en strategisk struktur för brottsförebyggande arbete, säger Emelie.

En särskilt svår del är orsaksanalyserna. Det krävs både metodkompetens och en tydlig avgränsning av problemet som ska analyseras.

– Många kommuner tar sig an för breda problem, som ”våld i nära relationer”, utan att bryta ner det. Om man i stället fokuserar på till exempel en öppen drogscen vid ett torg, är det lättare att göra en konkret analys, menar Emelie.

För att stödja kommunerna har Brå tagit fram ett metodstöd för orsaksanalyser, både i bokform och digitalt. I det praktiknära stödet erbjuder man även workshops där kommunerna tillsammans med Brå genomför orsaksanalyser utifrån sina egna lägesbilder.

Strategiskt vs. symboliskt

En annan utmaning är att kommunledningens prioriteringar inte alltid överensstämmer med den problembild som framkommer i lägesbilden.

– Lagen bygger på ett underifrånperspektiv, att man ska grunda sitt arbete i den lokala lägesbilden. Men ibland finns ett politiskt tryck att visa handlingskraft kring vissa typer av brott, som organiserad brottslighet, även om det inte är ett framträdande problem lokalt, säger Emelie.

Balansen mellan strategiskt och symboliskt brottsförebyggande arbete är en återkommande fråga – och ytterligare ett skäl till varför stark ledning och ett tydligt, kunskapsbaserat arbetssätt är avgörande.

Blick framåt

Det är tydligt att den nya lagen har satt brottsförebyggande arbete högre på agendan i många kommuner. Men det finns fortfarande ett stort behov av stöd, särskilt i mindre kommuner och i frågor som rör styrning, kompetens och intern samverkan.

– Brottsligheten utvecklas och blir mer komplex, och det kräver att fler aktörer involveras. Därför är struktur, samsyn och ledning helt centrala, säger Emelie Eriksson.

Vill du läsa mer? Klicka här.