Säkra stationsmiljöer i teori och praktik: En sammanfattning av Temadagen
Temadag: Säkra Stationsmiljöer 2025-12-01
Arrangör: SäkraPlatser, SäkraPlatser Väst och Akademin för polisiärt arbete vid Högskolan Borås.
Plats: Vestindien, Textile Fashion Center, Borås
Deltagarna kom från Länsstyrelsen, VG regionen, Jernhusen, Forskare från KTH och Högskolan i Borås
samt Danmark, Västtrafik, Belysningsföretag, Trafikverket, Räddningstjänst, Härryda kommun, och
Svensk kollektivtrafik.
Inledning av temadagen
Stina Sundling, akademichef vid Akademin för polisiärt arbete på Högskolan i Borås inledde dagen med att prata dels om akademins utbildningsutbud och den forskning som bedrivs vid akademin, dels
betydelsen av ett utbyte och dialog mellan
akademi och praktik.
Föreläsning 1: Mind the Gap: bridging urban planning and passengers’ fear of crime in public transport – Sofie Kirt Strandbygaard, MAA, PhD. Architect and Expert in Crime Prevention in Transit Environments
Sofie presenterade sin forskning och
ramade in dagen ämne. Stationsmiljön är en
dynamisk plats i det offentliga rummet. För
att kunna arbeta brottsförebyggande och
trygghets-skapande behövs olika perspektiv
och att arbeta tvärprofessionellt i
samverkan. Sofie ställer väsentliga frågor
om vad som skapar otrygghet och rädsla i
stationsmiljön. Det mänskliga perspektivet
är en viktig del i ingenjörsarbetet i
utformningen av stationen.
Stationsmiljön är en plats som präglas av komplexitet gällande användargrupper och ägandeskap. Här samsas logistisk och resande med säkerhetsfrågor och trygghetsfrågor. Personer som behöver information om avgångar och ankomster samt möjligheter att köpa biljetter. I en alltmer digitaliserad värld byts mänsklig närvaro ut mot maskiner, skärmar och kameror. Vad gör det med upplevelsen av platsen och rädsla som kan leda till
undvikandebeteenden? Sofie lyfter fram att platsen och situationen upplevs olika av olika grupper och särskilt sårbara är kvinnor, HBTQI, ungdomar och allergiker. Sofie har I sin forskning identifierat den omgivande bebyggelsen och kategoriserat i olika typer av områden som påverkar hur personer upplever trygghet och vad som påverkarpersoners användande av platsen och vägen till och från stationen. Ägandeskapet för stationen är avgörande för upplevelsen av trygghet och hon berättade om ett initiativ i Danmark när de placerat ett bibliotek i stationshuset.
Läs mer i rapporten: Tryghed vid stationer
Samtal 1: Vem är stationsmiljön till för?
Deltagare: Peo Johansson, Västtrafik, Anni
Renfors, Trafikverket, Petter Nilsson, Göteborgs stad
Samtalet leddes av Kristofer Nilsson, polis
och doktorand. Alla i samtalet var ense om
att stationsmiljön är till för alla. Vissa
använder stationen för resande och väntan,
för andra är det deras arbetsplats och för
vissa individer och grupper är det en
samlingsplats. Vissa personer som frekvent
vistas har inte sällan en komplex
problembild.
Lika eniga var de om att även om det är en plats för alla, är det inte en plats för alla aktiviteter. Anni gjorde liknelsen att stationsmiljön är ett lackmuspapper på samhället i stort. Petter lyfte det sociala perspektivet och att vi behöver fokusera på de mest utsatta, och om vi gör det vinner alla på det. Stationsmiljön är en miljö där personer i hemlöshet, utsatthet, psykisk ohälsa och samhället kan inte längre bli förvånade över att det.
Hans önskan är att samhället och de ansvariga för stationsmiljön ska härbärgera och hantera svårigheterna på ett sätt som innebär att vi bemöter och stödjer personerna. Inte sällan ”motar vi iväg” personerna till andra plaster utan att hitta en lösning på grundproblemen. Hela samhället måste agera på de problem som uppstår. Erfarenheterna visar att fastighetsägare och polisen blir ensamma i att hantera problemen och Petter önskar att den nya socialtjänstlagen medför att socialtjänsten återtar sitt arbete i den offentliga miljön och blir mer delaktig i samhällsplaneringen utifrån det sociala perspektivet.
Även detta samtal kom att handla om att vissa parametrar i omgivningarna skapar förutsättningar för att problem uppstår och det som nämns är förekomsten av systembolag, varma lokaler, god kollektivtrafik och sociala boenden i närområdet ökar förekomsten av personer som vistas i stationen av andra skäl än primärt resande. Frågan som ställs är ”Hur kan vi skapa en stationsmiljö där dessa personer inkluderas snarare än motas bort?” En önskan om en ”social beredskap” för uppkomna problem men som Peo lyfte fram ”stationen ska vara alevande och ses som en del av staden”.
Alla i samtalet var eniga om att vi i väst vill värna om de öppna stationsmiljöerna. Ett dilemma som väcktes var att den mänskliga närvaron blir allt mindre på grund av digitaliseringsutvecklingen som sker i kollektivtrafiken. Hur påverkar det människors upplevelse av trygghet när den mänskliga närvaron ersätts med kameror, informationsskärmar och biljettautomater?
Avslutningsvis talade deltagarna i samtalet om vikten av samverkan och ett tydligt ägandeskap av platsen. Deras dröm om framtiden är ett levande stadsrum där människor vistas och reser och stationsmiljön är till för alla. Kollektivtrafik är människors första val vid resande och att socialtjänsten tar en tydligare roll i det offentliga rummet.
Föreläsning 2: Behovet av incidentrapporteringssystem – Vania Ceccato och Gabriel Gliori, forskare vid KTH, Urbana och regionala studier
Vania och Gabriel inledde med att det saknas tydlighet i vem/vilken aktör ska man vända sig till vid otrygga situationer. Det finns många aktörer och de har olika system.
Det saknas ett evidensbaserat beslutssystem som kan bygga en gemensam lägesbild av brott- och otrygghetsproblem i stationsmiljöer.
Vad är det som gör en station trygg? Vilka egenskaper hos den byggda och sociala miljön på järnvägsstationer påverkar resenärens säkerhet och trygghet? Även Vania och Gabriel sätter fokus på de mest sårbara målgrupperna; kvinnor HBTQI och funktionsvarierade. Omgivningens betydelse för upplevelsen av otrygghet och brottsutsatthet behöver analyseras utifrån station, grannskap och stad utifrån flöden, arkitektur och samhällsplanering.
Läs mer i boken: Transit safety for a sustainable city
Samtal 2: Hela resans perspektiv, interaktivt samtal – Charlotta Thodelius, docent i kriminologi, och Sofia Persson, adjunkt i kriminologi vid Högskolan i Borås
Charlotta och Sofia höll ett interaktivt samtal med deltagarna på temat ”hela resans perspektiv”, utifrån följande teman:
Vilka är med oss på dagens resa? Deltagarna kom från ett brett fält av aktörer inom kollektivtrafik och stadsrum: från akademin, trafikbolag och fastighetsägare till polis, arkitekter, ljusdesigners och olika strategiska funktioner. Tillsammans speglar deltagarna den mångfald av perspektiv som krävs i trygghetsarbetet.
När börjar en resa i kollektivtrafiken? Deltagarna beskriver att resan ofta börjar redan i hemmet, vid planeringen eller på väg mot hållplatsen. Detta visar att trygghet och tillgänglighet behöver förstås genom hela förflyttningen, inte enbart vid stationen.
Vad förväntar vi oss av stationsmiljön? Enligt deltagarna förväntas stationen vara ren, trygg, välbelyst och enkel att orientera sig i, med tydlig information och en miljö som tar höjd för olika resenärers behov.
Vad skapar otrygghet? Deltagarna lyfter mörker, smuts, bristande underhåll, avsaknad av personal och närvaro av stök eller hotfullt beteende. Även dolda ytor, ödslighet och tekniska system som inte fungerar bidrar till osäkerhet.
Vad är en trygg stationsmiljö? En trygg miljö beskrivs som ljus, överblickbar och befolkad, med goda siktlinjer, närvarande personal och inslag som skapar trivsel och liv.
Vad kan vi bidra med? Deltagarna uppger att de kan bidra genom kunskap, samverkan, god planering, underhåll, belysning och övervakning – men också genom små vardagliga handlingar som skapar omtanke och social närvaro.
Sammanfattningsvis visar svaren att trygghet formas i samspelet mellan fysisk miljö, social aktivitet och samarbete mellan aktörer, där hela reskedjan behöver beaktas.
Samtal 3: Samverkansarena Västlänken
Deltagare: Joakim Holt, Västtrafik, Maria
Xygkogianni,VG regionen, Ulrika Falk,
Göteborgs stad
Kristofer Nilsson modererade ett samtal
om samverkan kring Västlänken.Samtalet
kretsade kring samverkan och
trygghetsfrågan kopplat till Västlänken och
den förändring som den för med sig i
omdirigering av flöden i staden. Vilka
problem kommer att uppstå som kommer
att behöva hanteras. Hur kommuniceras
oskrivna regler och hur bemöts de som
vistas och reser via Västlänken av de som
förvaltar och utvecklar platsen utifrån en
säkerhet och trygghetsperspektiv.
De deltagande i samtalen lyfte frågor om vilka ekonomiska incitament som blir styrande och vilka sociala konsekvenser som följer av ambitionen att trycka ner kostnaderna. Den mänskliga närvaron tenderar att minska vid ett ekonomiskt tryck. Det ekonomiska perspektivet får inte trycka undan det sociala perspektivet. Det kommer krävas ett nära samarbete mellan kollektivtrafik, socialarbetare och civilsamhället. De efterfrågas en strategi för att hantera de förändringar i staden som Västlänken för med sig. Belysningsfrågan nämndes och vikten av att installera bättre belysning, inte mer belysning. Erfarenheter visade att de olika aktörernas belysningsstrategi behöver samordnas för att inte skapa ojämn belysning i och omkring perrong och hållplatser.
Läs mer i rapporten: Inbyggd säkerhet av MSB.
Föreläsning 3: Utbildningsbehov och utbildningsfrågor: Elgar Encyclopedia Transit Safety –Alexander Saaranen, adjunkt i kriminologi vid Högskolan i Borås
Alexander pratade om betydelsen av
utbildning i brottsprevention för att kunna
arbeta med att minska brottsligheten och
öka tryggheten i stationsmiljö och
kollektivtrafik. Föreläsningen tog sitt
avstamp i arkitektutbildningen och
utbildning i stadsplanering, men visade på
att det är viktigt att alla verksamma aktörer
är utbildade i dessa frågor.
Särskilt relevant är utbildning i CPTED (Crime Prevention Through Environmental Design) och SCP (situationell brottsprevention). Alexander visade också på att utbildning kan genomföras på olika sätt: inom ramen för grundutbildning, vidareutbildning/ certifiering eller genom riktlinjer. Oavsett på vilket sätt utbildningen genomförs, är budskapet att det viktigaste är att aktörerna har utbildning i frågan – något som bejakades av alla deltagande aktörer. Under 2026 kommer en ny bok, Elgar Encyclopedia Transit Safety, där Vania Ceccato och Anastasia Loukaitou-Sideris är redaktörer. Boken kommer att innehålla flera olika perspektiv på frågor om stationsmiljöer.
Avslutande panelsamtal: Morgondagens stationsmiljöer
Deltagare: Magnus Sandberg, Trafikverket, Kristofer Nilsson, Högskolan i Borås, Charlotta Thodelius, Högskolan i Borås, Gabriel Gliori, KTH samt Alexander
Saaranen, Högskolan i Borås
Panelsamtalet modererades av Anni Renfors från Trafikverket och frågade inledningsvis vilken tidsrymd som deltagarna har för sitt arbete. Det visade sig
att det var allt ifrån 125 år till ett händelsestyrt arbete där förutsättningarna förändrades dagligen.
Forskarna i panelen konstaterade att de alla analyserade dåtiden för att kunna ge rekommendationer inför framtiden. En önskan från forskningen att komma närmare praktikerna med fältnära forskning. Vikten av utbildning och kompetenshöjning i samhället om stationsmiljöer uttrycktes. Införa CPTED i allt högre grad i planering och förvaltning av stationsmiljön. En funktion vid namn Stationsmanager framfördes som ett svar på ökat behov av ägandeskap för stationerna.
Det finns även i dagens samhälle finns utmaningar med geografiskt utspridda stationsmiljöer och det är svårt att bemanna dem. Då är det viktigt med samverkan och samsyn gällande stationens trygghets- och säkerhetsarbete och dess viktiga roll i samhället. Framtidens utmaningar med digitalisering och AI innebär en ökad sårbarhet för cyberattacker. Panel diskuterade klimathot och säkerhetshot kopplat till placering av stationer och hållplatser och vilken roll undermarksstationer kan komma att spela ur ett krisberedskapsperspekti
