Student Blog

Otrygghet i utemiljöer

Otrygghet i utemiljöer

Otrygghet i utemiljöer är ett socialt problem som fått allt större fokus inom landskapsarkitektur vid planering och gestaltning av offentliga rum. Trygghet genom platsaktivering är en metod som går ut på att stödja det sociala livet i redan gestaltade utemiljöer. Detta sker genom att först aktivera platser med medel som lockar människor till dess användning. I sin tur ökar sociala aktiviteter och interaktioner vilket främjar social integrering där människors acceptans av varandra ökar. Därmed höjs även människors trygghetskänsla. Denna process är lik en kedjeeffekt som tar fart vid utformning eller förändring av platser på ett sätt som lockar människor till att uppehålla sig där.

Figur: Illustration av kedjeeffekten och hur platsaktivering påverkar trygghet.

Mitt intresse för platsaktivering och dess påverkan på trygghet uppstod under ett platssamverkansprojekt i min hemort, Tensta, som jag arbetade med sommaren 2021. Sådana projekt handlar om att samverka med olika aktörer (föreningar, polisen, civilsamhället med mera) för att arbeta med brottsförebyggande och trygghetsskapande åtgärder på en plats. Som projektpersonal arbetade jag med att aktivera några av utemiljöerna, utifrån ett förutbestämt program av tillfälliga installationer och aktiviteter, i syfte att öka tryggheten genom att locka människor att uppehålla sig där. Programmet planerades med hjälp av stadsdelsförvaltningens förenings-, kultur- och preventionssamordnare och omfattade exempelvis gratis idrottsaktiviteter och konstutställningar för besökarna att ta del av. För mig var det dock oklart hur trygghet genom platsaktivering skulle uppnås av projektets program. Hur ska platser aktiveras för att öka trygghet? Det är en fråga jag reflekterar över i mitt arbete genom att ta fram och kritiskt diskutera platsaktiverande gestaltningsriktlinjer för trygga utemiljöer.

Detta arbete tar fram platsaktiverande och trygghetsskapande gestaltningsriktlinjer som inte kräver stora förändringar av det redan gestaltade offentliga rummet. Riktlinjerna innefattar enkla fysiska tillägg och arrangemang som har stor betydelse för människors trivsel och användning av utemiljön, vilket sätter grund för en trygg plats. Arbetet identifierar dessa riktlinjer:

  • En variation av sittmöjligheter för användning året runt
  • Väderskydd till utrustning vars användning begränsas av vissa väderlekar
  • Belysning för utemiljöns funktion och estetik
  • Främjande av lekfullhet i utemiljön
  • Övriga funktionella medel för användarnas tillfredsställelse
  • Engagera till renhållning av det offentliga rummet
  • Utsmyckning med grönska och andra element

Arbetet är framtaget för att uppmärksamma om platsaktiveringens möjligheter att främja samt öka trygghet. Riktlinjerna ska fungera som en idébank för att vägleda planerare, gestaltare och beslutsfattare i trygghetsarbete med platsaktivering som metod.

Marita Al-Ghorabi heter jag och är en blivande landskapsarkitekt som läser sin sista kurs efter masteruppsatsen. Mitt masterarbete speglar bland annat mitt intresse för sociala frågor inom landskapsarkitektur och stadsplanering.