Att kvantifiera brott är relativt enkelt, men hur kan man egentligen fånga upp något så abstrakt  och subjektivt som trygghet? Vad är det egentligen vi mäter med olika metoder och frågeformuleringar? Det är några av de centrala frågorna i min doktorsavhandling, med titeln ”To Catch Fear in a Bottle” där jag utforskar hur trygghetsupplevelser i den byggda miljön kan definieras och mätas. I en värld i ständig förändring skiftar även betydelsen av (o)trygghet, individuellt, kollektivt, lokalt och globalt. En av huvudpoängerna är att det är skillnad på trygghet och trygghet. I avhandlingen skiljer jag återkommande mellan objektiv trygghet – alltså faktisk risk – och subjektiv trygghet, det vill säga den upplevda känslan av trygghet. Jag gör också en distinktion mellan t.ex. situationell trygghet, hur man upplever en plats i stunden, och dispositionell trygghet, som formas av personliga faktorer som bakgrund och erfarenheter. Dessa typer av skillnader utforskar jag i mina metodval –  både traditionella metoder som enkätundersökningar, men också ett flertal nyskapande metoder uppkommit de senaste decennierna.

För att skapa ett mått på visuell trygghet i Stockholms offentliga miljöer kombinerade vi medborgarenkäter, Google Street View-bilder och en djupinlärningsmodell. Detta AI-genererade mått jämfördes med andra trygghets- och säkerhetsindikatorer, såsom kommunala trygghetsmätningar och brottsstatistik. Generellt visade det sig att brott ofta sker på platser som upplevs som visuellt otrygga, men vi såg också exempel på platser som upplevs som otrygga trots låg brottslighet – och tvärtom. I en annan studie undersökte vi hur den stigmatiserade stadsdelen Järva upplevs av tre grupper: boende, pendlare och personer med begränsad (även indirekt) erfarenhet. I en kartbaserad enkät markerade deltagarna trygga och otrygga platser, inklusive otrygga platser de inte kunde undvika. Både boende och pendlare identifierade liknande typer av otrygga platser, men pendlare upplevde oftare dessa som oundvikliga. Här visade det sig att stigmatisering och tidigare kännedom hade en viktig påverkan på upplevd trygghet – bland dem med begränsad erfarenhet av Järva hade de som åtminstone besökt området minst en gång en signifikant mindre negativ inställning än de som enbart hört talas om stadsdelen. Vi undersökte även Järva-ungdomars upplevelser av att leva i en stigmatiserad stadsdel, och hur detta präglar deras uppfattning om den byggda miljön med hjälp av en smartphoneapplikation. Med appen kunde unga fotografera platser och dela sina upplevelser i realtid. Den samlade text, bild, plats- och tidsdata, och visade sig vara ett effektivt forskningsverktyg, medan studien i sig synliggjorde hur unga i marginaliserade områden kan bära på internaliserad stigma som formar deras upplevelser.

Trygghetsupplevelser påverkas alltså av en mångfald faktorer. Oro för brott och upplevd trygghet på en plats hänger inte alltid ihop – och kan till och med stå i motsatsförhållande för vissa grupper. Trygghet formas inte enbart av brottsstatistik, utan också av hur miljöer utformas, underhålls och relateras till på ett personligt plan. Detta är insikter som inte bara bör vägleda vidare forskning, utan också forma hur vi planerar, bygger och underhåller våra stadsmiljöer – med mångfaldig förståelse av människors upplevelser i stadsrummet.

Jonatan Abraham kommer att presentera sin avhandling den 28 augusti kl. 09:00 på KTH. Disputationen hålls hybrid – missa inte detta viktiga tillfälle! Kontakt: jabraham@kth.se