Vilken sorts kommun behöver mest hjälp gällande CPTED?

Vilken sorts kommun behöver mest hjälp gällande CPTED?

När jag började att arbeta med mitt examensarbete vid Kungliga Tekniska Högskolan, hade regeringen annonserat att Ann-Sofie Hermansson skulle vara utredare angående kommuners ansvar kring det brottsförebyggande arbetet. Denna nyhet skulle jag följa med spänning, då jag funderade om aspekterna kring hur den byggda miljön påverkar trygghet och brottsnivåer tas i åtanke. Redan under min kandidat blev jag introducerad till CPTED, Crime Prevention Through Environmental Design, vars principer kan assistera stadsplanerare att förebygga brott och på så vis höja säkerheten och den upplevde tryggheten i våra publika miljöer. Skulle denna rapport våga nämna CPTED eller andra brottsförebyggande teorier?

Den som väntar på något gott, kan tyckas alltid vänta för länge. Så under tiden rapporten skrevs fokuserade jag mitt examensarbete till att undersöka vilken sorts kommun idag som redan har ett etablerat arbetssätt att implementera CPTED. Med hjälp av min handledare gjordes en enkätundersökning som hela 214 av Sveriges 290 kommuners stadsplanerare medverkade i. Det var hur roligt som helst och ett hopp tändes inom mig att dagens kommuners stadsplanerare kanske redan brinner för dessa frågor idag! Med hjälp av diverse statiska analyser efter ett stratifierat urval (se bild) visade det sig att flertalet hypoteser stämde:

– Större kommuner implementerar CPTED principer i högre grad än mindre (det blev tydligt redan innan statiska analyser gjordes, då mindre kommuner valde i större utsträckning att inte svara på alla frågor då CPTED inte ansågs passa deras kontext)

– Kommuner med större andel rapporterade brott, implementerar CPTED i större utsträckning. Detta kan vara på grund av dessa kommuner reda in ett tidigt stadium har undersökt vilka verktyg som finns tillgängliga för att stävja en vidare brottsutveckling.

– Kommuner som bygger fler nya bostäder i relation till deras befolkning implementerar också i högre grad CPTED. Detta kan vara på grund av att CPTED blir allt mer känt inom stadsbyggnadsbranschen och implementeras allt mer.

Men, några resultat var överraskande och inte alls på kartan från början. Det visade sig att kommuner vars stadsplanerare har ett nära och etablerat samarbete med polisen implementerar CPTED i en mindre utsträckning. Det samma gällde för de kommuner som har en säkerhets- och trygghetskoordinator eller liknande. Varför då kan man fråga sig.

Har dagens stadsplanerare ”outsourcat/utlokaliserat” dessa viktiga frågor till andra aktörer i samhället? Det är viktiga frågor som berör gemene man och har en stark påverkan på livskvaliteten. Dagens publika miljöer måste utformas på så sätt att de är säkra och känns trygga, där kan CPTED spela en viktig roll och dagens stadsplanerare besitter denna makt om hur miljöerna borde utformas. Därför är det för mig förvånande att man lagt dessa frågors framtid enbart hos polisiära krafter. Den publika miljön har minst lika stor påverkan på tryggheten och säkerheten.

Men, vilken sorts kommun behöver då hjälp? Ja, kollar man på resultaten i enkäten är det de kommuner som satt sin tilltro till enbart polisiära krafter. Men kommuner som redan är befolkningsstarka och kommuner som växer klarar sig bättre. Ett tips på vidare läsning är Hermanssons rapport som blev klar för inte så länge sedan. CPTED nämndes inte, men det klargjordes att det brottsförebyggande arbetet är en vinstaffär. Alltid något!

Emil Holmlund

Civilingenjör Samhällsbyggnad KTH, med en master i Hållbar samhällsplanering och stadsutformning. Arbetar nu som biträdande projektledare för en statlig myndighet.

Leave a Reply