Kameraövervakning har länge varit ett omdiskuterat ämne, där intressen kring tryggare och säkrare offentliga miljöer vägs mot frågor om integritet. Med införandet av Lag (2023:196) om kommuners ansvar för brottsförebyggande arbete och avskaffandet av tillståndskravet har tillgängligheten ökat och nya förutsättningar skapats för dess användning i brottsförebyggande arbete. Denna studie syftar till att ge en övergripande bild av hur svenska kommuner förhåller sig till kameraövervakning, vilken kunskap och inställning som finns bland kommuntjänstepersoner samt hur arbetet påverkas av förändrad lagstiftning.

Arbetet bygger på en litteraturstudie som genererade en grundläggande förståelse för kameraövervakning som verktyg samt en enkätstudie som redovisade kunskap, inställning och arbetsprocesser kring kameraövervakning mer generellt, där Sveriges alla 290 kommuner kontaktades och erbjöds att delta.

Resultatet visar att det finns en variation i kunskapsnivå och inställning till kameraövervakning bland kommuntjänstepersoner. Flera uttrycker en positiv syn på dess brottsförebyggande och trygghetsskapande potential, särskilt i samverkan med andra insatser. Samtidigt framkommer osäkerhet kring rättsliga aspekter och behovet av tydligare vägledning. Lagändringarna har lett till ett mer utbrett brottsförebyggande arbete i stort och i vissa fall till en ökad användning av kameror, men tillämpningen varierar mellan kommunerna. Slutsatsen är att det finns ett behov av fortsatt kompetensutveckling och nationellt stöd för att kameraövervakning ska kunna användas på ett rättssäkert och effektivt sätt i det brottsförebyggande arbetet.

Läs hela examensarbetet HÄR.