Hur påverkar kroppskameror arbetet för poliser och kollektivtrafikspersonal?

Resultat från ett forskningsprojekt vid sex polisstationer kring effekter av kroppskameror vid patrulleringsplikt hos den federala polisen i Nordrhein-Westfalen.

Sex polisstationer hos polisen i Nordrhein-Westfalen var en del av piloten där kroppskameror distribuerades och övervakades vetenskapligt under patrulltjänst från maj 2017 till januari 2018. Polisstationerna som valdes ut för piloten (pilotstationer) var DuisburgHamborn, Düsseldorf centrum, Köln-Deutz, Köln-Mülheim, Siegen och WuppertalBarmen. Kroppskamerorna tilldelades slumpmässigt och bars av poliser i hälften av serviceskiften. Den andra hälften av serviceskiften utförde sina patrulluppdrag utan kroppskameror. Beslutet att aktivera kroppskameror låg enbart hos de deltagande poliserna.

Eftersom skiftschemat genererades slumpmässigt, kan andra effekter än de orsakade av kroppskameran praktiskt taget uteslutas så att orsakseffekterna av kroppskameran kan bestämmas. Effektutvärderingen syftade till att besvara de forskningsfrågor som ställts av klienten. Dessa relaterade till de nedtrappande effekter av kroppskameran såväl som dess följdverkningar, effekten av påverkan på kroppskameran, de bakomliggande teoretiska principerna för kroppskameran, liksom acceptans gentemot att bära kroppskamera både hos poliser och medborgare. För att hantera forskningsfrågornas heterogenitet och komplexiteten hos forskningsvillkor inom området polispraktik, användes flera kompletterande metoder för undersökning: för detta ändamål behandlades polisdatabasregistreringar av övergrepp mot poliser. Det subjektiva perspektivet för poliserna i pilotstationerna dokumenterades med hjälp av kvantitativa undersökningar och gruppdiskussioner. Analysen av videoinspelningar tog hänsyn till dynamiska aspekter av patrullsituationer och media och klagomålanalys tittade på medborgarnas acceptans av kroppskameror.

Resultaten av videoanalysen, de kvantitativa och kvalitativa undersökningarna är bevis för kroppskamerors nedtrappande potential i polissituationer. I isolerade fall har oönskade följdverkningar observerats, men det finns inga indikationer på en systematisk fara för poliser genom användning av kroppskameror. I motsats till förväntningarna, är antalet registrerade övergrepp mot poliser i skift utrustade med kroppskameror högre än i skift utan kroppskameror. Uppgifterna visar att kroppskameror påverkar beteendet hos poliser, uppmuntrar otillräckligt avgränsade ingripanden och mer formell språkanvändning som främjar övergrepp, vilket förklarar de oväntade fynden. Konsekventa bevis på detta tydliggörs av resultat från kvantitativa undersökningar, gruppdiskussioner samt videoanalys. Särskilt kvinnliga poliser registrerades ha attackerats mer ofta i skift med en kroppskamera jämfört med sina manliga motsvarigheter. Denna upptäckt motsvarar det faktum att kvinnliga poliser oftare än sina manliga kollegor anser att bära en kroppskamera i tjänst också påverkar deras eget beteende. I detta sammanhang visades det också att kvinnliga poliser använder kroppskameran mindre ofta än sina manliga kollegor. Dessutom inträffade inte dessa resultat tvärtemot förväntningarna lika i alla pilotstationer. Det är slående att dessa pilotstationer, där de oväntade resultaten var relativt tydliga, samtliga hade en större andel poliser som höll med i påståendet att kroppskameror påverkar deras eget beteende. Beträffande fördelningen av brott riktade mot poliser och skälen till deras distribution, kunde inga väsentliga skillnader observeras mellan skift med och utan kroppskameror. Resultaten ger endast bevis på att den nedtrappande potentialen hos kroppskameror utvecklas i större utsträckning i uppdrag i det offentliga rummet, d.v.s. utanför stängda eller privata utrymmen. Indikationer om (externa) faktorer som systematiskt påverkar effekten av att bära en kroppskamera hittades inte. Antagandet att kroppskameror har ingen eller mindre effekt på personer med hinder för upplevelse och beteende (särskilt de påverkade av alkohol och droger) bekräftades inte. Ändå observerades i vissa fall eskaleringar av situationen. När det gäller handlingssättet eller handlingsmekanismerna kom allmänna indikationer som bekräftar antagandena om avskräckningseffekten baserad på rationell valteori och effekterna enligt självmedvetenhetsteorin. Bortsett från det är det ett grundläggande villkor för kroppskamerans effektivitet att poliserna följer upp sin användning av den genom att aktivt kommunicera användningen (och aktiveringen) av en kroppskamera.

Att polismännen accepterade användningen av kroppskamera gav en heterogen bild: i lika stora proportioner bedömde polisen användningen av kroppskameran positivt, neutralt eller negativt. Över tid observerades en minskning i mängden poliser som bedömde användningen av en kroppskamera som ’positiv’. Däremot använde de poliser som i den kvantitativa undersökningen uppgav att de hade varit utsatta för övergrepp medan i tjänst innan kroppskameran oftare. Detta resultat är av central betydelse eftersom potentialen för användning av kroppskamera därmed inte enbart är begränsad till nedtrappning i operativa situationer. Kroppskamera-användning är som sådan lämplig för att hjälpa dessa poliser att upprätthålla eller återfå sin förmåga att agera i farliga situationer. Acceptansen för kroppskamera bland medborgarna var generellt sett positiv, men negativa kommentarer som misstro mot statligt missbruk av makt och övervakning samt oro över skydd av data fanns också.

Samtidigt har en studie gjorts i Sverige av Arriva där kroppsburna kameror infördes i syfte att förebygga hot, våld och annan kränkande behandling samt öka tryggheten bland personal i kollektivtrafiken, som ett komplement i det trygghetsskapande arbetet. Rapporten är en utvärdering av ett pilotprojekt där tågvärdar på Pågatågen i Skåne under tre månader fick pröva att bära kroppskamera i tjänsten. Resultatet visar att kroppkameran effektivt påverkade arbetsmiljön ombord. Det visar att kundvärdarna som använt kameran känt sig tryggare, samtidigt som kameran haft en lugnande effekt på potentiellt hotfulla situationer. Dessutom har den även motverkat kränkningar mot framförallt kvinnor. I en medresenärsenkät utrycktes en oro för att kameran skulle kunna vara en källa till jobbiga situationer men samtidigt framkommer det i flera intervjuer att många medresenärer enbart är positivt inställda till kameran.

Läs rapporten här

Se även Elizabeth Groffs video här från Säkra Platsers seminarium 2017 om kroppsbundna kameror som en del av ögon och appar på gatan.

Lämna ett svar