Den nationella workshopen ”Utvärdering i brottsförebyggande arbete” – Vad har vi lärt oss?

Den 10:e november diskuterade vi utvärdering i brottsförebyggande arbete som en viktig del i den kunskapsbaserade processen. Runt 80 personer var med i den andra nationella Workshopen som ägde rum på KTH, i Stockholm. De flesta var trygghetsamordnare på kommunal eller regional nivå, 20 procent var akademiker, 12 procent från den privata sektorn, 9 procent poliser och 6 procent annat (e.g., studenter, NGOs).

Det är få projekt som utvärderas i Sverige –alla är överens om det. Frågan är varför? Vad saknas? Hur kommer vi vidare och stärker utvärderingen? Det finns många utmaningar. Erfarenheter från lokalt arbete visar att förutsättningar skiljer sig mycket mellan olika kommuner i Sverige, ibland små resurser, säsongsskillnader, få poliser. Men det är inte bara detta. I denna process är det viktigt att man ökar den interna kompetensen.  Det krävs kunskaper, resurser men även en bredare dialog mellan olika aktörer. Alla är överens om att det också handlar om engagemang. Vi hade även en paneldebatt med bland annat Anna-Karin Ivert (MaH); Jan Landström (Nacka); Johannes Knutsson (Politihøgskolen, NO); Malin Bergkvist (Åre); Mari Torstensson Levander (MaH); Paul Ekblom (CSMUA, UK); Tor Lundberg (Länsstyrelsen Dalarna); Vania Ceccato (KTH); Victor Mazilu (Huddinge).

Hur snabbt kan man se effekten från åtgärder? Alla är överens om att det kan ta flera månader innan man ser effekter, ibland kan det ta ännu längre tid. Det finns inte någon systematiserad kunskap om detta. Typ av problem och kontext kan göra att effekten från åtgärder är olika. Men kanske kommer effekten aldrig, eller vi får en oväntad effekt, flera brott istället för färre. Kan vi skapa en databas där vi registrera alla möjliga misslyckade projekt? Flera säger att det är viktigt att vi även lär oss när man inte lyckas med det brottsförebyggande arbete.

Huvudproblemet idag är vad man ska göra när en noggranna utvärderingsmodell (som till exempel ”Randomised Control Trials, RTCs”, på svenska randomiserade kontroll försök) inte är praktiskt möjlig att använda?

Den goda nyheten är att den internationella forskningen visar att en ”före-eftermätning” oftast kan räcka till när man vill visa effekten från en åtgärd på ett brottsproblem. Det beror på användningsområdet. Viktigt är att gå tillbaka till de första principerna om nyckelfrågor som leder det  brottsförebyggande arbete.

Om du vill läsa mera om denna diskussion, hittar du en sammanfattning här.

Kommentera